Varför
tog du inte reda på mig
medans mitt sinne
ännu var
fruktbart
mina förstulna leenden
lekte du med
i tanke
men aldrig
varken i handling eller ord
Smekte mig sällsamt
lika lätt som katten
stryker fram
under månens hårda blick
Varför
aldrig annat än med blicken
Jag behövde närhet

Flackande blickar
under skamliga händer

Roströda läppar
mot pulserande
liv

Nordanvind drog fram
Kylan släpade frustande efter
med väldig hunger
Jag frös
under stjärnklädd himmel
och
brinnande begär
Ensam
Tag mig ej nu
Mitt sinne
är obrukbart

Fruset
Dött
Bort tynat

Du skulle ha hållit om mig
mer än
i dina livfulla tankar min kära
gentleman
Dansar ensam
i oändligheten
Virvlande som
en lätt snöflinga
Ej lösgjord från mitt löfte
Frusen vasall

Förförd av känslomässig beröring