Jag hatar denna stad,
när den fylls av människor,
när vattnet glittrar och måsarna skriker,
det är så vackert här.
När träden gulnar under gatlyktans sken,
när regnet kommer,
när snön faller
och körsbärsträden blommar.
Jag hatar denna stad,
när teet värmer mig
och (du älskade mig så jävla mycket men hon var liksom bättre och nu hör du bara av dig för att säga just detta för du vet att jag bryr mig och du vill mig inget illa men det gör så jävla ont.)

Det blir höst nu.

Och jag tänker åka härifrån så snart jag kan,
för det finns inget här för mig längre.
Jag har blivit ensam,
staden fylls av människor,
och jag hatar den,
hatar den.
Jag ska fly så snart jag kan.
(Och jag har alltid tyckt att det vart en jävligt dum idé, att åka iväg, för man blir bara ensam, men vad har jag att förlora.)
Inget håller mig kvar här.