När man inte flyttar så långt
från barnafnitters mark
sveper ljudet därom
sig på ibland


När man inte sover så långt
från platsen man begrät
som mindre stor, vaknar
ibland ljud redan hörda


När man kan nå allt
samma timma längtan river
då är man ibland för nära


 verklighet och minnen

 Min hud, mitt skal, mitt inre
som härdar varje dag, men
som mjuknar och blöder igenom

Blir stilla inför,
lutar panna mot trygg stam
omfamnar spretigheten som
växt sig stor

Träd borde känna igen,
hand när den smeker bark
när den söker mark vid rot
när den söker fjärran tid

 Att man har funnits




en lycka himmelsvid

en sorg där bredvid