Jag har då aldrig kunnat känna eller förstå att en riktig obducent skulle kunna stå och äta på något, exempelvis en munk eller ett äpple, medan han jobbade. Så skulle då kommissarien eller hans närmaste kvinna komma dit och höra sig för hur det gått. Då skulle obducenten, som i de där deckarserierna på tv, stå och förklara om den döda han just skurit och plockat i medan han kontaminerar liket med saft och små små fragment av äpple (saftiga och goda, dessa Grafvensteiner). Det vore ju lika osannolikt som att han skulle dyka upp på stadshotellets restaurant med det färska hjärtat från sin senaste klient, i en burk med lösning för att bevara dess fräschhet och berätta om detta för hovmästarn, som han känner sedan gammalt, medan han beställer Biff a la Lindström, att här i denna burk… ja, ni ser ju själv framför er bilden av obducenten och hans käre gamle vän, på vilka ögonen tindrar litet extra vid beställningen, ja och så mycket av det där extra... samt ett öl i glasflaska från Danmark eller Tyskland att skölja ned liket med...…
Och om det vore en restaurang i Kina så skulle servitören försnilla burken i ett obevakat ögonblick bara för att ta ut den i köket och låta kocken efter alla konstens regler laga till det färska hjärtat till obducenten som middag, förmodligen med en sås på kantarell och Ping-vin.