I tevestudion sitter ett käckt gäng samlade. Det är de kända idrottsprofilerna Harald ’teket’ Jonson, Selma Vedrydenborg, Bianca och Jonas Anderson samt programledare Uddevalla Sistens. Utöver dessa är även två pultspelare inbjudna, vilka är de icke helt okända Sverker och Rune Uttaman. Programledaren väntar in att programmelodin skall klinga ut, vilken flickan vid pianot just trudeluttar ut, pianisten Sara Svensson.
Programledaren talar nu direkt till tittarna och presenterar i tur och ordning denna redan mycket kända grupp människor, ifall det till äventyrs skulle finnas tittare som inte har någon koll alls. När detta är avklarat kommer det en liten pianoklinkeliklink till. Därnäst vänder sig Uddevalla till Jonas Andersson i soffan och uttalar frågan.
-Du, Jonas Andersson, hur tror du det går för herrlagen i Pult i årets utan tvivel tuffa turnering?
-Eftersom det ännu inte finns några damlag i sporten så väljer jag bara säga pult.
-Och du, Selma. Vad tror du om spelarnas insatser och de olika herrlagens chanser?
-Jag säger precis som Jonas. I pult finns det inga damlag.Här kommer det en trudelutt piano igen och så får tvillingarna Sverker och Rutger Uttaman chansen att uttala sig.
-Ja, som varande andraman i Fotabjällets AIK, vill jag bara säga det att det nog blir en jämn strid i toppen, i mitten och mellan lagen längst ned i serien.
Huruvida det är Rune eller Sverker som uttalar sig är svårt att säga. Att det dock inte är Rutger, deras far, som nu kommit in i studion kan alla se.

Spännande fortsättning i del två av denna novell