Marken, söndersprängd av kölden,
bibliotekets glasfasad speglar sig i de tillrättalagda kanalerna i parken.
Bakåt är lärdomen vass och argumenten alltid på jakt efter det just för tillfället rätta ordet, som motsvarar känslan.
Mellan fyra och fem och jag viskar
om det frysta vattnet som ryser när snön kysser mina ord där under och flickan som ligger där
med isen tätt mot kinden,
hennes röda vantar syns inte mer
de har förts bort med vinden.
Landet lämnade ifrån sig en torr gräslukt
förfärade stångades vi med alla påstådda sammanhang.

Ska jag nu tala
(utan att veta vad som berättas ur mig).

Luften är kylig i rummet med sängen och dammkorn som letar sig in
under mitt täcke i höjd med min näsa som söker din doft, enbart din.