Jag hatar droger. Jag blir förbannad när någon av mina vänner sitter hemma på kvällarna ensam och super bort sin ångest. Jag har ingen rätt att bli det, men det blir jag. Jag hatade min pappa. Det är det värsta jag någonsin känt, men det gjorde jag. Jag var liten, rädd. Han drack. Jag hatade min pappa när han drack, för då var han inte min pappa längre. Jag har en morbror som jag tyckte väldigt mycket om. Problemet var att när vi inte var där och tyckte om vår morbror så var han hög. Jag har en annan morbror som idag kämpar för sitt liv med en öl o handen för att han söp bort större delen av sin sons uppväxt. Jag har en syster som hade en del vanor. Hon har en mamma. Min mamma hade en pappa. Han hann aldrig bli min morfar… Jag har en farmor. Jag har en faster. Min bästa vän har en pappa. Jag har en vän. Han har en bror. Brodern har en sambo. Jag har ett ex. Han har en fästmö. Jag har en till vän, och en till, och några fler… Så jag hatar droger. Och jag tar mig rätten att bli förbannad när någon av mina vänner sitter hemma på kvällarna, ensam, och super bort sin ångest…