ofrivilligt sydde jag fast ett resårband i mitt hjärta,
men det var av fri vilja som jag sydde fast ditt i mitt.
förklaringen är rätt enkel,
dina ögon är blå och om man tittar riktigt nära,
kan man räkna kristallerna i dina ögon.
du säger att de är grå,
men de är perfekt blå med ett stänk av solen i.
dina läppar är så oskuldsfulla och
när man vidrör de förstår man äntligen vad som menas med silkeslent.
dina tänder sitter perfekt, fastän dom inte alls sitter rätt.
det finns ett bottenlöst djup i din kärlek som aldrig tar slut
likt ett barns händer som kramar fast vid sin pappas fingrar,
den enda tillit den vet.
det är därför jag inte kan släppa dig,
det är därför jag inte kan slita mina tankar från dig
när jag vet att endast hos dig kan jag vara trygg.
det är så märkligt för jag trodde alltid att jag skulle falla för någon äldre,
den där mannen som man alltid bara drömmer om
men du är precis som mig, lika liten i världen och det är kanske precis det jag behöver?

slutet är början på något nytt,
det handlar om en ny början
där vi inte längre är två främlingar,
sagan handlar om oss nu och
den kommer aldrig att sluta,
visst?