Korta möten, stenlagda gator
torg, ett myller.

Metervis av önskningar
följer strömmen ner mot havet.

Mönster, smakrika nya
flätar, sammanfogar del två.

En skärva av åren slipad
ett smycke.

Ytterligare
en påminnelse, idag
en morgon
en sol
bland stenlagda gator.

Väskan
full av ånger.

Något litet bygger tvivlan
sorgen.

Allt har ett säte
i var vrå.

Allt har möjligheten
att göra oss små.

Vad skall vi förstå?


Vad skall vi bygga?



På vad skall vi stå?

På tå dansar jag stilla
smekt av min tids armars
mjuka beröring.

Klär av minnet det grå
i mina försök
att förstå, lita till
att allt trotts allt
bygger på kärlek
och att vi alla är små.

Speciellt idag
när vi hand i hand
dansar fram, försöker förstå.