Minns du den vinternatten
då vi satt och snuddade vid varandras skotippar som dinglade över brokanten

Den natten då vi inte sa någonting egentligen
förutom det vi sa med våra rykande andedräkter som flöt ihop till en härlig blandning av din luft och min.

Natten då vi gick hemåt tillsammans och då en gång min hand helt av en händelse (hoppsan) råkade snudda vid din
och vi tittade ner i backen mot våra fötter för att inte avslöja för mycket med våra blickar

Vid korsningen skulle du gå vänster och jag rakt fram
en obligatorisk kram som kanske blev lite för lång, den kändes så lång, men vi önskade den hade varit längre

Vi träffas imorgon igen