Du grep tag i min arm och jag såg bort
Tänk att vårt liv tillsammans varå kort.
Du såg på mig med din frusna blick
Av dig var smärta allt jag fick.
Hatet är det enda som binder ihop oss
Jag önskar att jag kunnat ta mig loss
Du skrattade ett iskallt skratt i mitt öra
Som jag hoppats att jag slapp höra.
Du log sedan elakt men släppte min arm
Och jag kände hur hela handen var varm.
Jag visste att det gått för lätt
Och jag önskar att jag inte haft rätt.
När jag senare bad dig att gå
Började du istället att slå.
Du gav mig aldrig skratt du gav mig aldrig ro
Men nu är det över och mina känslor för dig har slutat gro.