jag har förälskat mig i en anonym poet
skriver så vackert så vackert jag vill bo
där
i hans stavelser och ja rytmen flytet rimmen titeln
åh. ja.
jag hade ingen aning om att verb kunde vara så böjbara
och meningsbyggnad så sensuell
att något så banalt som en bisats kunde vara så
frestande
att kommatecken och stor bokstav kunde få mig att längta
efter en ansiktslös cyberindivid jag aldrig kommer att träffa
eller ens våga prata med
ska jag kommentera vad ska jag säga ska jag ge honom konstruktiv kritik vad är konstruktiv kritik?
nu rodnar jag det går inte APPLÅD! av bara farten hejdå!
aldrig att han skulle lägga märke till lilla mig, som bara får 30 läsningar per vecka som bara har skrivit 90 kommentarer som bara har fått 55 applåder... inte jag väl?