Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det här är ett sos rakt ut i kosmos.

jag vet inte hur man är lycklig.
jag vet inte hur man gör.
jag får panikångest och tror att jag ska dö varje gång jag slutar ha panikångest och tro att jag ska dö.

lite trasig. men snygg trasighet. lite skrapade-knän-med-världens-högsta-klackar-trasig. fnasiga-läppar-snedleende-trasig.
och när livet ger mig citroner så pressar jag dem.
håller livet i ett polisgrepp och häller citronsaft i ögonen på den jäveln.

man måste odla sin trädgård.
men det enda som växer är citronträden.
och där står man med sin kratta i sina höga klackar och undrar vad fan det var som hände.








Fri vers av Annan.Stans.
Läst 396 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-03-08 15:06



Bookmark and Share


  julia.s
älskar det råa men ändå sköra i detta. jättebra. applåder!
2015-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Annan.Stans.