.

kärlek?
jag kan rabbla upp hur många kotor hans ryggrad består av med förbundna ögon
om det räknas?
hur många millimeter långa hans fingernaglar får bli innan han klipper av dem.
och hur många steg det är mellan våra lägenheter.

hur många öl det krävs innan han ringer.
hur många signaler det går innan han svarar.


jag vet hur många andetag han klarar av ensam.
43 200. (vi andas i samma takt.)

jag har räknat.


..

(han hatar mig för att jag har gjort såhär mot honom säger han. ingenting är någonsin enkelt.) han är inte van att sakna. han trodde att han kunde lämna. utan en blick över axeln.
jag ville säga åt honom att det inte alltid går så lätt,
man kan inte knäppa med fingrarna och släppa.
för han håller det inte i handen han håller det i hjärtat.
jag sade inte det. (han var full. igen.)



jag sade bara att allt kommer att ordna sig.



han fortsätter prata. "jag vill ha dig nära. varm säng. hålla om."
"jag vill ha dig här. dricka med dig. vara ute och gå med dig."
"varför är inte vi tillsammans?"
"dig- dig. dig. dig. dig."
det slutar oftast i sju års olycka om man tror på vad fulla människor säger.
det är tur att jag vet det.

för han är en regnbåge.
och skatten i slutet. på en och samma gång.

och det är inte mitt fel att jag ser det.

men kärlek?
inte såvida inte han säger det först.