så igår åkte du.
och jag tror att du råkade packa ner mitt syre i en av dina flyttkartonger.
eller du kanske stoppade ner det i fickan på väg ut genom dörren, misstog det för dina nycklar eller din plånbok.

för jag sitter här i stockholm och kippar efter andan.

i förrgår låg jag i din 90-säng utan att somna. jag var upptagen med att memorera dig. hårfäste till hakspets. hur många strån dina ögonbryn består av och hur långt det är mellan dina ögon.

du vaknade och vi fumlade oss fram till varandra. till ett tyst taktilt avsked, hud emellan.
du brukar (brukade) vilja begrava dig i kröken mellan min hals och axel och pressa läpparna emot födelsemärket där men inte igår. du ville väl se mig.

vi kramas hejdå.
jag vill tro att du var ledsnare än jag. det var du förmodligen också.
men av andra anledningar.


igår åkte du. om du åker tillbaka imorgon har det bara gått tre dagar och inte fem år och vi kommer inte ha hunnit glömma bort vad det är vi tycker om hos varandra.
men så ska jag inte tänka.

så ska jag absolut inte tänka.