Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


Den stumma rymden

Bladverket smattrar
upp mot utsiktspunkten

De yttersta grenarna
böjer sig
Bär löv, löv fyllda av gröna tankar

I det vindstilla
blåser det en orkan, en virvelvind i min gula glasboll

De piskar upp frågor
runt upp varandra
Upp mot utsikten
Upp mot nästa platå
där en skugga av dig hänger kvar

Slingrande stigar visar vägen
Små självlysande fotsteg gnistrar
Alla envisa virvelvindar
rullar ut i den stumma, svarta rymden

Jag håller dig kvar i mitt hav
Jag är en fyr i natten




Fri vers av Jastproject
Läst 626 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-09-23 15:50



Bookmark and Share


  Fredrik Stillesjö
Hej Jastproject!

Känner rymden sluta sig och vinden i mitt ansikte. Mycket läsvärd dikt hälsar vännen Fredrik
2009-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Jastproject
Jastproject