Löven faller stilla obekymrat ner.

Kylan gör sig alltmer påmind på min bara hud.

Skillnaden mellan mörker och ljus blir deprimerade kort.

Hösten borde vara min tid och mitt bo.
men jag känner ingen trygghet och ingen ro.

Kommer herr frost och kung bore på besök denna höst?
Fast antagligen så kommer inte ens de att ge mej någon tröst.

Is är kanske ändå svaret!

Is i stora lass, i förlamande mängd.

Is att kyla mina ben, hjärta och hela min längd

tills jag

inget mera

känner.