Ser fram emot nattlig färd
på den flygande matta,
jag far fram på i Drömmens värld,-
- då många börjar skratta.

Lugn matta i Drömrike,-
ej finner man dess like!

Domnade lemmar, då jag
åker fram på min matta -
tills Ljuset kommer med Dag,
- fast nu är det tid å natta.

Snart, skall mattan hämta mig
till Drömmens bråda Galej!

Det ger tröst å veta att
när timman så är slagen,-
-obevekligen- för Natt,
tar mattan mig mot Dagen.

I Drömmen faller jag tungt.
Reser, sen, på mattan, lugnt.

Och dagen efter min Tur
genom Drömmen på mattan,
kanske jag tar mig en lur -
och far omkring, som Attan...

Det som jag beskrivit här --
rent vanebildande är!