Människor  som  frågar  om  ålder  i  sammanhang
där ålder inte utgör  någon  slags  potentiell  betyd-
else,  utmärker  sig  som   usla   människokännare,
och/eller att de  möjligtvis  under  en  diskussion i
visst ämne  undrar  om  man  är  lika  kunnig  som
ens   ålder  av  livserfarenhet   ger  sken   av  under
samtalets gång, nu  kan man  trots  ålder, livserfar-
enhet och  utbildning  finna  femåringar som förut-
an detta visar sig veta  mer  än  en  75-åring, vilket
säger en del om den vuxna  människans  förlorade
barndom,som i sin tur enklast förklaras till att hon
låtit sin barndoms  fria naturliga  vilja  tämjas, och
inlåtit sitt intellekt  till  en  redan  tidigare  uttänkt
lära,som icke medger självständigt tänkande.
Ett foster  föds  intakt  med  alla de  insamlade kun-
skapsmedvetanden vilka förfäderna  insatt  på dess
genbanksträd, tillsammanstaget med  de  naturliga
överlevnadsinstinkternas   behovsbeprövade   krav,
och därmed var vi redan alla  förhandsprogrammer-
ade,likt en dator,vilket tyvärr medfört att de liksom
moderna  datorer  utsatts  för olika  manipulationer 
virus och  förvanskningar  med  trojaner och id-kap-
ningar och allehanda  hjärnspöken eftersom verklig-
heten var så fruktansvärd  att se  att  inte  ens Holly-
wood mäktade återge dess realitet in fact.


                                            *