Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kris för alla någon gång

I väntan på den sista resan kan det krisa någon gång
Men vi ska glädjas åt den tid vi har, sjunga lovets sång
Det är lika för oss alla, ingen här får stanna kvar
Nästan lika - en del får finnas mycket länge, flera tusen dar.

Det blir inte slut på allt, men här under himlens tak
har vi vandrat klart. Men den resan har ett mål
Inget är att rädas för, men ett hopp vi har,
om att få stanna kvar, på jorden för en längre tid.

Ibland så blir det kris, då vi släpper allt
Men det blir ej ett så dunkelt ljus
Att det för alltid kommer kännas kallt
För ljusets tid lyser fram och glädjen
kommer för att stanna i vårat hus .

Ingen får uppleva på vår färd
att allt ska gå i raka spår
Det är tidens gång allt har en mening
Det kan krisa ibland, så är den skapad vår värld

Kärleken är en gåva vi ska vara rädda om
I någons närhet finns du alltid
om blott det är en liten stund du känner dig liten
och tvivlar, så ger dig den tröst ta emot inviten












Fri vers av Maj Larsson
Läst 153 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-21 17:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Maj Larsson