(Observera att 'jag' i texten, likaväl kunde skrivas Agaton eller Agata. Eller en filur vilken som helst. Du, bara för att ta ett exempel.)

Jag personligen är emot att barn förekommer på bild och i texter.
Tyvärr har det visat sig att de 'vill komma med på bild' stund efter annan och det är ett sjå att söka mota dem, sortera ut bilderna som skall finnas i fotoalbum eller liknande. '
Ibland blir en just svarslös om ett barn säger 'hej' och föräldrarna är med.
Vad är ett passande svar där, samt tonläge och möjligt urval av röster som en människa kan prestera.
Skall en bara se 'dum och stum' ut, som om ögonblicket för ett svar 'passerat', om det kanske finns utrymme för eftertanke.
Det skulle vara så mycket enklare om barnet vore i ens eget sällskap, då är det inte fullt lika...
En annan sak.
Har du blivit tillfrågad om barnet är 'ditt eget' eller om det handlar om ett lån, en kidnapping eller om barnet tvingat sig på?
Nä, kanske inte.
Men ibland får en frågor som 'är det ledigt här?'.
'Är det din egen bil?'.
'Har ni packat väskan själv?'
Och liknande.
Vad svarar en på det?
'Broccoli'?
En kan väl låta bli att svara inom den närmaste tiden.
30 sekunder, fem minuter, samma dag.
En månad eller ett år, skulle det räcka för att få en att kunna komma med ett svar som skulle kunna accepteras?
Och så händerna på ryggen tack.
Le.
Du är väl inte så dum att du gör motstånd?
Du väljer den passivt passiva taktiken och sjunker plötsligt till marken 'som en säck potatis' eller under ett 'spelat epileptiskt anfall' som kan vara äkta ibland.
Vem skulle kunna svara på det, med någon större säkerhet.
En person som ofta blir 'omhändertagen', kanske har ett syskon som är tvilling.
Om det hela skulle gå till rättegång så hävdar den som är fri att den var på platsen och att den som tagits i förvar varit hos tandläkaren.
Det är 'omöjligt att bevisa', eftersom inte ens föräldrarna kan skilja dem åt, när de bråkar om någonting.
Tvillingarna ses oofta samtidigt, men byter gärna plats med varandra om omständigheterna så tillåter.
Tänk då vad besvärligt det måste vara om de är 'fler än två' som ser vid en plötslig anblick ut som 'en och samma'.
Det finns en teori om att 'psykisk sjukdom' inte finns.
Eller att 'vi alla' är potentiella 'sjuka'.
Ändå hjälper påtagligt ofta mediciner och andra behandlingar.
Även om studier med en kontrollgrupp 'patienter' får placebo ibland.
Några påtagliga bevis både finns och finns inte.
Det är svårt att få hjälp utan en diagnos och utan att uttryckligen be om hjälp.
Fast ibland är 'ropet på hjälp' mer påtagligt än annars.
Ibland har det dock visat sig att 'familjen' är den som varit mest intresserad av att den 'sjuka' eller 'sjuke' blir sedd som 'patient'.
Alldeles oavsett om personen ifråga kan visa upp några andra symtom än att vara 'emot'.
Den som vill ha 'ofrivillig vård', vänligen ta ett steg framåt.
Tyvärr har historien visat att 'det mesta', ungefär 100 %, går att vara emot, om alternativet är att ses som 'normalsjuk', vad nu det är.
Numera går det att slå fast det mesta.
Både det som är grupp a, b och c.
A. De som är.
B. De som inte är.
C. tveksamma fall, som kan vara antingen a, b eller d.
D. utgör undantagen.
De som kan försvara sig.
De som har någon som för deras talan.
De som...
...dags att gå och lägga sig och sova, sedan flera timmar tillbaka.