Om min mamma Viola
hade skrivit sig
förbi döden
med några väl valda
ord;
vad hade då hänt?

Om min pappa Helge
hade formulerat sig
omkring det lilla hål
där livet smet ut
genom
dödens gråa
stuckatur;
hur hade det då blivit?

Om jag inte,
som ende representant
för miljoner spermatozoer,
trängt mig ur olivet,
envis på evolutionens spjutspets
av vilja,
hade jag sluppit
såväl Beatles
som Bob Dylan,
det vet jag

Annars
håller jag mig avvaktande,
såväl till Betty Bjurströms
nakendans
som hennes föregivna
olagliga underrättelseverksamhet,

liksom existensens
ystra explosioner
i världar och små detaljer

Varje litet ögonblick vimlar ju
av utvägar,
och varje utväg
av myriader ögonblick;
alla stillastående
men lätt förskjutna
i förhållande till varandra
där vår tanke far fram
som en furie
eller en nattkråka
i plötsligheten
och ger illusionen
av en planlösning;
att det ”i min faders hus är många boningar”,
fastän detta egentligen avsåg Bert Böningers huvudbyggnad
på Stjernehofs Säteri i Sörmland,
proppad med gamla dokument
som den gamle brände av,
ett efter ett,
i en tunna ute på gården
i ljusa sommarnätter 1976,
till vilket dessa ord är åsyna vittnen

Sanningen är mångtydig
och inget annat

Mångtydigheten är konstant
som ljusets hastighet

Sug på den,
skitstövel!