Det finns så många som det är synd om, socialsekreteraren vände sitt deltagande ansikte mot mannen i besöksstolen.
Han kände att han luktade illa av otvättade gamla kläder. Fick inte börja svettas nu, för då blev väl samtalet slut i förtid.

Förklarande fortsatte hon och tittande vänligt ut mot fönstret på sidan om honom.
”Det är många som inte har råd med en semester. Barnfamiljer, ja ensamma mödrar som aldrig har råd att gå ut på nöjen och träffa sina gamla vänner, eller kanske åka till någon semesterort och få känna sig levande igen.”
Vi måste prioritera, det förstår du väl.

Vad pratade hon om, han såg ned på sina händer. Han var ju här för att få hjälp med bostad, ingen hyresvärd ville ju ha honom, snart blev det vinter och härbärget var fullt med behövande.
Du får försöka leta bland släkt och vänner, någon känner du väl som du kan bo hos, du som är så gammal måste väl känna många människor.
Svaret kom på hans försök att försöka nå igenom hennes tankemask. Undrar om hon hör vad jag säger?
Tanken fanns inom honom men han fick inte låta den synas i besvikelsen, tårfukt i ögonen var ingen bra metod vid hans ålder.
Vad varför satt han här överhuvudtaget, visste att han var för gammal för att vara ett intressant objekt.

Något bra klättermål på karriärstegen var han absolut inte.

Ensamstående gråhårig, sjuklig och i övre pensionsåldern, då var man en marginal. Knappt värd att offra bläcket på från den kommunala pennans blekblåa bickfärgade stift. Användes oftast till att skriva avslås under ansökningsblanketten.
”Du har väl något på kistbotten ändå, du skrev i ansökan att du arbetat på Volvo. Det gav väl dig en bra pension”, skrattade hon med lätt skämtsam ton och samlade ihop sina papper.

Försökte hon lätta upp stämningen med att låta skämtsam?
Han förstod att samtalet var slut, förstod också att han reagerade fel när han inte verkade förstå att han skulle resa sig.
Tacksamt bugande för att inte hade fått något mera än en stunds sällskap.
Hon reste sig och sade vi hör av oss när jag tagit upp ditt ärende i nämnden, men gå till kyrkan och fråga de brukar kunna hjälpa när allt ser hopplöst ut. De har tyvärr ganska mycket nu med behövande från den stora flyktingströmmen i världen, så skynda på med att etablera en kontakt så snabbt som möjligt.
Du läser väl kanske tidningarna. Gammal som du är så förstår väl du säkert hur svårt vi har det i samhället, nu när vi måste prioritera.

Han hävde sig upp på rollatorns tröstfulla stöd och knuffade sig ut genom dörren, för att ta sig fram till hissen. ”Vi hör av oss hördes avskedsordet genom den halvöppna dörren, du har väl lämnat telefonnummer”.

© Bosse 3 juli 2019.