Hennes språk;
animalis äng

du mättade mig
med en mun för mycket
som ett handikapp vissnade du
utan att någonsin lämna mig

och;

jag lider att vara smärtan förutan
överseendets höjdpunkt
där förödmjukelse tillhör pendelns
kluvna extas
älskat, lämna en klyfta åt intet


han restes; åt

berätta om märken, berätta där hon skrevat intill
slitit av isgatans stup
gick hon i silverdalen ...

nå törne; hon lände
det var en multnad slagen kulle
runt krönet tog sig stenar för
likt törstande bloss
var stjärnklart svimmande svart
den stora marans buteljerade svalg
kanade under flickan
vitt skum slog mot grå
riktning terra
förlorade i Fallet
vårt skymningshem, älskat
hjärtslagen

under:

sötstum var nu varg, kåtad;
det sanna är också det hela, fradgan ny.
jag tog din erkända tid
innan årens tysta vepa sträckte nya skott
därför att jag inte...

hon:
nu är jag en annan
nu är jag den jag är.



den lätta asröken tätna dom kring muskler
lyd ditt blod var, lyd innan sistgången löser oss
äter oss rena

viskande i nacken hans:
du skulle ha kastat mig
trådgjort dina
medaljonger

mer smärta är enda sättet
att överleva ofödd


dina bröst ben dina skört;
är hona mänsklig
du städer njutningen optimalt
tjöt varg



det hördes gny hördes endräktad sol
de gulas dvärg stötta spjut
hon skrek: skydda mig guldmalm,
skydda mig


han; låt klockorna



mosskölden tog dom