det hamrar väl tröstlöst
sen försvinner svidandet i sig
vet inte om ensamhet klär mig

jag solar i gräsets reflexer
annars mest bara rektangeln utanför ditt hus
brösten har knoppat sig mot himlen
du känns så het intill när du stryker förbi

och jag undrar om du fortfarande ser mig där

det finns en återvändo
ingen av oss kan förneka

de märkta sakerna i skafferiet
samlar på kärleksmakt
i din rörande lilla blåvita necessär


kanske hänger upp blodröda luckor
sen täcker över din jacka på en krok


och jag undrar så om du fortfarande vet att du älskar mig

..av ditt namn

den bokstav som är
lättast att säga är A

det svåraste med d
är att jag då vet precis
hur genomskinligt
slutet kommer att bli

om du hade kunnat [av] läsa min början
och ditt eget slut

som en
typisk

S - krok

hade nog bokstavligt talat
spiken i kistan fått

ett annorlunda efternamn

glömskans omfång
talar om allting
jag ska berätta ihjäl

skulle du ge mig vattnet från den enda
giftfria källan i staden
skulle jag dricka så jag storknade

du kom i min ägo
nu kan ingen annan
erövra dig

när jag är på semester
dukar jag fram dig på balkongen.

tre tallrikar två händer
kind
näsvinge
skinnskrapt ben

det bästa sparar jag till
sist äter smutsigt
din mjuka överläpp
för du vet ju att jag
inte dricker alkohol

det ser ut att bli regn, älskling

var hos mig
när jag ritar vårt femtimmars
band med våta drag
strax innan du somnar
skall jag blåsa dina händer
kring min varma rygg
klistra din höft
mot min


ge dig ljuden du tycker om

hon gjuter hans gester
om och om igen
från samma
brinnande lava
som regnat över andra
stelnad vit kring dem


"jag tror dina ådrors krav
är äldre än mina."

när hon var i stenstaden
tänkte hon på det
alla har en nyckel
och kunde inte tillåta sig
att gå på nytt
långt borta från honom

"jag tänkte på dig
när jag var inne i larvgångarna.

jag vågar inte hålla
ollonborren
nu."

det är inte det att
du känns som död
fast att du ligger åtta årstider
tung intill mig
mer att där jag är innefattad
i vårt mellanrum
lösgör sidor
som jag sedan bränner

känner jag mig alltid hungrig


vi skuggar oss själva
för att orka fortsätta se

föremålet för min bön
består av fuktig luft stängeln
är fem timmars väg från
ett känt inget
vars tid varar böjd mot

lyckans gravida hållfasthet
axlar inom ett hav av vatten
där mittpunkten för
räkningen av paradisminuter
var och är du som problem