~*~

Jordens innersta sköte, mer värme än vad Adam behöver;
Och Eva därinom, skall komma vid sin timma att förber'da
För middagen de välsmakande frukter, aromatiska att behaga
Den sanna aptiten, och att ej giva avsmak inför törst [305]
Utav ambrosiska klunkar däremellan, ifrån mjölkvit ström,
Bär eller Druva: till vilken sålunda Adam ropte

Hasta nu hitåt Eva, och bevärdigad din blick beskåda
Österut ibland de Träden, vilken strålande skepnad
Komma rörande sig hitåt; tycks såsom ännu en Morgon [310]
Uppstig'n vid middagssol; Något stort bud ifrån Him'len
Till oss kanhända han bringar, och skall bevärdigas
Denna dag att bliva vår Gäst. Men gå nu med hast,
Och vad dina lager innehålla, frambringa och upphäll
Uti Myckenhet, lämpligt att hedra och att mottaga [315]
Vår Him'lska främling; väl vi hava råd att förläna
Våra givare med sina egna gåvor, och storligen skänka
Från det storligen skänkta, därsom Naturen mångfaldigas
Uti hennes fertila växande, och genom avbörd'ndet växa
Ännu mera fruktsamt, vilket påvisar oss att icke spara [320] 

Till vilket sålunda Eva svarte. Adam, jordens helgade stoft,
Utav Gud inspirer't, litet lager skall tillräckligt vara, där lager,
Alla årstider, mogna för skördandet hänga uppå stjälkar;
Förutom det som gen' sparsamt förvar fastheten tjäna
Att näring bringa, och överflödig fukt förtära: [325]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 04/05/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)