...  dagar som går emot och dagar som går med... kanske idag sker det något gott... och ändå håller vi inte ihop... trots det goda känns det likt en mörk grop... visst sprider sig paniken stundom... vi kanske upplever hur andras oro smittar... och världens alla katastrofer närma sig... och vi tänker... om bara lugnet kunde infinna sig och stiga in... tänk om lugnet knackade på en dag och det kom för att stanna... visst skulle det kännas underbart!?... det kanske är du eller någon du känner som upplever världen så, men... oavsett om vi känner oss fångade i dystopiska rädslor där domedagsprofetiorna tagit över... eller om vi alla vakna timmar upplever kaostankar... ... plötsligt når känslan av att höra till... något förändras till det bättre av en pyttesak... vi finner oss uppslukadde av världens skönhet och ser allt det vackra i de små detaljerna... vi glömmer genast mörkret och ser bara ljuset... äntligen somnar vi ovaggade efter en simtur i klart vatten... det är då vi upplever livet i sin helhet... i med och mot...

... innerligt önskade Corona att lugnet infann sig... han pratade förtroligt med Skuggan, om bara lugnet infann sig! sade Corona suckandes... Skuggan svarade så rart han bara kunde, tänk om du lät lugnet infinna sig?... hur menar du då?... jo att du tittade dig omkring, fäste blicken på något fint och lät lugnet i den stunden infinna sig, och så fortsätter du söka upp lugn... ja jag måste nog göra så, för jag är så skrockfull, tror allt ska gå åt pipsvängen... Skuggan kunde inte hejda sig, pipsvängen, pipsvängen, pip pip i kurvan! och så flög han in i sin vän... Corona kunde inte hålla sig för skratt... där rullade dem runt och bara skrattade så svetten lackade... just då kom Staffan Stalldräng in med sina fyra stalledrängar... de såg en underliga grå-blå-brun-gul boll som rullade runt på kökssoffan i verkstaden... vad har ni så roligt åt, undrade Staffan... nej men jag är deppig, utbrast Corona i ett asgarv... Staffan tittade på stalledrängarna och skrockade till... vi låter dem vara, kom så går vi till stallet...

... farmor Ida, Vättefamiljen och husbockarna var ute en sväng med Tomtefar... just nu kämpade de sig upp för en lång brant backe... de hade lovat att stötta Tomtefar att gå ned några kilo... därför att de också själva hade känt sig ringrostiga följde de med... lite  motion kunde inte skada... väl uppe på krönet såg de ut över hela Juleå... så, så, vackert det är över Juleå, sade farmor Ida till husbocken... de andra husbockarna ställde sig på varandra likt en pyramid... husbocken klättrade högst upp och tog ett foto över skönhetens stad... Juleå, snötäckt i morgonsol... Vättefamiljen var alldeles till sig av beundran... Beata kramade om Albert, Nils och Lisa, vi har verkligen en vacker hemstad!... Tomtefar bad att få en kopia på fotot... sedan sprang han, eller rutchade ned för backen igen... farmor Ida satte sig på baken med sin blanka handväska under och for iväg nedför med ett huj... efter kastade sig Vättefamiljen på mage... husbockarna gled på sina klövar som om de vore skridskor... vilken underbar morgon utbrast Tomtefar väl nere i snömodden... ja helt fantastiskt min son, utbrast farmor Ida och kramade om honom när hon kom farande... tjoff sa det, sedan tjoff när Vättefamiljen träffade dem och de föll omkull igen... och tjoff tjoff tjoff när husbockarna rännde in i dem... det var en rolig syn... alla låg i en hög av snö och skrattade...

... väl hemma på Tomtegården mötte de Staffan och stalledrängarna... de stod med sina fem fålar, Prixen, Brixen, Trixen, Sixten och Mixen... fålarna var mycket frimodiga och lyckliga denna dag... de frustade och pustade, gnäggade och stod på... men Tomtefar förstod ingenting av det där... Staffan sträckte sin hand till sin älskade farmor Ida och så red de iväg... hej då, vi ses ikväll! hörde Tomtefar sin mor ropa...  just då dök Corona  och Skuggan upp... åh! vad fint att du är tillbaka sade Corona till husbocken, jag har saknat dig... vi vill att ni ska komma med in i verkstaden, sa Corona... för vi har hittat Makaonfjärilen och några av hennes vänner... väl inne i verkstaden blev de alla förvånade... Nissan och Tomtemor hade nu också slutit upp... Makaonfjärilen presenterade sina vänner... det här är Albin bladlus, mor Nyckelpiga och Orvar ollonborre... välkomna sade de alla i kör... och så började de små liven berätta om varför de kommit till Tomtegården... men det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... solsken på er så länge!... :)