Om en timme ungefär
ska jag åka till sjukhuset och
göra en skit- (ursäkta uttrycket)jobbig
magröntgen. Jag längtar inte dit.
Faktum är att jag våndas.
Detta utsätter jag mig för
alldeles frivilligt trots att jag VET
vad dom kommer att säga...
åtminstone hoppas jag att jag vet...
för inte kan det väl vara något
läskigt eller farligt?
Sånt händer ju alla andra.
Inte mig! Eller?
Kanske är det min tur nu?
Äsch! Jag är bara hypokondrisk!
Tycker synd om mig själv.
Samla ihop dig nu, gamla människa!
Vad gör det om hundra år?
Och imorgon är en ny dag!