Du är 23 år, bor i Göteborg och ska ta kandidatexamen i något naturvetenskapligt ämne våren 2011. För ett par år sen tog det slut med din dåvarande pojkvän och du flyttade hemifrån - en jättebillig och fräsch tvåa i majorna, som du fick genom en lyckosam kontakt.

Du har alltid varit lite smått förvirrad och har aldrig riktigt passat in i någon grupp. Istället går du din egen väg och gör din egen grej, men det räcker liksom inte. Du har nu varit singel ett tag, levt det livet och tycker det verkar urbota dumt att bo ensam, vakna ensam och äta ensam så du söker någon att uppleva sexiga eskapader och romantiska äventyr med.

Ditt brinnande intresse för naturvetenskap föddes en kväll när din pappa tog med dig ut en kväll för att titta på stjärnorna. Han pekade och berättade om alla stjärnor och planeter som fanns där ute, och hur ofantligt långt det var till alltihop. Det gick liksom inte att greppa. Och hur kan något så stort som jorden vara så ofantligt litet jämfört med solen? Mitt i allt pekande och förklarande så föll en stjärna. Du pekade och tjoade upphetsat och pappa förklarade att man får önska sig något när man ser ett stjärnfall - trots att det egentligen inte är en stjärna som faller, utan en meteor. Du blundade och önskade innerligt att du skulle få uppleva såna magiska saker resten av livet.

Du är en söt tjej, med utstrålning och naturligt röda läppar, och använder sparsamt med smink - det är ju trots allt en ytlig värld och man vill se fin ut i parningsdansen. Du är ungefär 170cm lång och vill definitivt ha en kille som är längre. Ditt halvlånga hår är egentligen ljusbrunt men du färgar det ofta mörkt brunrött. Du tänker att du borde träna regelbundet 1-2ggr i veckan men oftast blir det 0-1ggr men du är fortfarande rätt nöjd med din kropp, och det är ju tur det för du vill ju egentligen inte träna oftare.

När du inte pluggar eller spelar piano nördar du ner dig i något datorspel, samlarkortspel eller har långdragna diskussioner om vetenskapliga petitesser på forum/på fik/i kök hos vänner.

Ett förhållande skrämmer dig men du vet att du vill ha det. Du vill inte ha något som tar upp all din lediga tid för du gillar verkligen dina andra intressen, vänner och skola. Dock är det minst lika viktigt att kunna vakna upp i värme bredvid någon man tycker om en massor - särskilt nu när vintern börjar närma sig. Det vore också trevligt att laga mat till någon mer än sig själv och ha någon som kan peppa en på de dagar som allt känns skit.

Du är intresserad av det mesta som verkar nytt och spännande. Det gäller ju att ta tillvara på livet och uppleva så mycket som möjligt. Du vill resa jorden runt nångång - fast inte ensam, fast du är inte säker på om det är för att du är rädd eller för att du intuitivt känner att du inte vill åka ensam. Du har iallafall ingen långsiktig plan för livet ännu. Du tar liksom varje möjlighet som den kommer och gör det bästa av situationen. Du tänker att du kommer att veta när det är dags att staka ut en väg. Just nu är det annat som är viktigt. Till exempel så får man inte missa att gå i vasa-allén innan alla löven fallit.

Det stör dig dock att du inte riktigt vet var nånstans du ska leta efter samhörighet. För det finns väl inga grupper för de som inte tillhör nån grupp? Ibland ser du någon som ser intressant ut - fast du vet ändå att nej, det är inte rätt.

Men innerst inne har du hopp om att en dag ramla in i någons liv eller vice versa, och då blir det slut på ensamheten.

Iallafall ett tag framöver.