Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det kanske inte ens finns en kod att knäcka.


En harang om det eviga sökandet efter kärlek

Vi söker alla efter någon att bry sig om extra mycket. Ibland vill vi så gärna älska att vi bygger upp fantasivärldar kring människor och hur de känner och tänker. Ibland tänker jag att kärlek är när två människor inbillar sig samma sak. Ibland tänker jag att kärlek är ett ögonblick av ömsesidig och samtidig igenkänning.

Jag ser vackra kvinnor varje dag. De flesta kvinnor är vackra. Vissa är extra vackra. Vissa lär jag känna. Ibland känner jag igen någonting i deras sätt att tänka och vara. Det där igenkännandet som knyter band på en nivå som jag inte förstår. Jag tänker att det här kan vara någon jag blir lyckligt kär i och kan älska för evigt.

Så lätt är det förstås inte. Det lär man sig efter sin första kärlek. Den där lyckligt ovetande naiva kärleken som man antagligen aldrig kommer uppleva igen. Den kärleken krossas precis som allt annat. Den där kräkleken man spyr på i efterhand. Själsfränder? Hur kunde man tro något sånt. Tankeläsning? Pytt! Slump och sammanträffanden.

Jag träffar vackra kvinnor varje dag och jag tänker att de är som motsatsen till pandoras box med ett lås som rubiks kub. Bara jag hittar rätt kombination, bara jag säger rätt saker, gör rätt saker, så öppnas den vackert prydda utsidan och avslöjar ett fantastiskt inre.

Den verkliga rubiks kub kan jag lösa – men jag hittade inte lösningen på egen hand utan jag läste mig till den. I verkligheten kan man inte läsa sig till människors kod utan man hittar den av en slump eller med mycket trial and error. Ibland styrs man av instinkt, intuition eller erfarenhet – saker som tar hela livet att bygga upp.

Medan jag intensivt försöker knäcka den hemliga koden dagdrömmer jag om vad jag kommer att finna när jag lyckats. Ju mer specifik jag är i mina fantasier ju mer fel har jag och ju ivrigare blir jag. Jag letar tecken på ömsesidigt intresse och som den mönstersökande människa jag är hittar jag massor med tecken. Uppenbarligen har jag blivit medveten om det här och vet inte längre vad som är ett riktigt tecken och vad som bara är vanlig mänsklig vänskap. Det kanske inte finns någon skillnad egentligen.




Prosa av Spontan
Läst 390 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-08 13:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Spontan