måndag 24 maj 2010 - Jag längtar din hud

Jag minns det som i förrgår. Känslan kom helt plötsligt. Helt oväntat. Vad snygg hon är. Var kom det ifrån? Jag hade inte ens tänkt om dig på det sättet förut. Men nu gick du där. Snygg. Vältränad. Smart. Tyst. Ett fullständigt mysterium.

Jag vill inte göra något. Vi är vänner. Du kom nyligen ut ur ett alldeles för långt förhållande. Du spyr på tanken av att försöka anstränga dig igen. Jag vet hur det känns. Jag finns här när du är redo. Antagligen. Om det är menat att bli något.

Jag är inte heller redo. Försöker komma ihåg att det är vänner jag behöver. Stabilitet. Vardag.

Jag fantiserar om att omfamna dig varje gång du står med ryggen mot mig. Att kyssa din nacke. Varje gång vi kramas när vi skiljs åt hoppas jag i smyg att du ska förstå att jag håller om just dig lite extra längre, lite extra nära. Förstå, och hålla med. Krama tillbaks. Hålla lite fast med fingrarna.
Jag vet inte vem du är. I'm dying to find out. Vad tänker du på? Du är inte förstörd som oss andra. Eller så är du det - och visar det inte.


tisdag 25 maj 2010 - Tyckande

Jag är kär. Jag är inte kär. Jag tycker du är smart. Jag tycker du är dum. Jag tycker du är modig. Jag tycker du är feg. Jag tycker du är vacker. Jag tycker du är snygg. Jag tycker du luktar gott. Jag tycker om din röst. Jag tycker om din profil. Jag blir glad av att se dig. Jag tycker om att du finns. Jag är kär. Jag är inte kär. Jag tycker du är intressant. Jag tycker du är tråkig. Jag tycker du verkar trygg. Jag tycker du verkar osäker. Jag tycker du verkar utåtriktad. Jag tycker du verkar introvert. Jag är kär jag är inte kär jag tycker du borde kyssa mig jag tycker jag borde kyssa dig.


torsdag 27 maj 2010 - Tvångest

Dessa känslor, tankar, om skönhet, om att finna roa, om att njuta, om att ha kul. Jag tror att jag aldrig kan må bra om jag ständigt är så avundsjuk som jag är. Så sorglig jag är. Sörjer. Sörja.

The Park av Feist
The seasons have changed from present to past
The past
The past
Turns whole to half
The past

Jag tänker att jag skulle vilja kyssa dig och utforska dig. Det är inget du vill - tror jag. Jag litar inte ens på mig själv. Jag kanske bara är intresserad bara för att du råkar vara där jag är och att jag önskar det jag inte kan få. Det kan också vara att jag är osäker på det för att du är osäker på det. Man speglar sig och så vidare. Jag har känt glimpsar av ditt inre. Det är vackert. Men du släpper inte ut det. Precis som med ditt hår. Jag skulle kunna älska dig.
Jag undrar om jag är feg eller taktisk. Du har ju inte visat något tecken alls. Vad jag vet. Du kanske visar tecken bakom min rygg - som jag bakom din. Du borde hitta hit och läsa.


söndag 30 maj 2010 - Noll.

Så fort jag är ensam får jag ångest.

När jag är med andra kan jag inte sluta undra om de egentligen tycker att jag är jobbigt att ha å göra med.

På jobbet mår jag dåligt över att möjligheten att jag kanske inte gör så mycket som jag "borde" göra - att jag inte jobbar lika hårt som alla andra.
Jag har inget självförtroende. Jag tror att jag är dålig i sängen, att jag kysser dåligt, att jag klär mig dålig, har får ovårdad frisyr, att jag inte är tillräckligt bra på att prata, att jag är för dålig på att planera och utföra saker, att jag är kass som röker och inte tränar tillräckligt. Jag tror inte att någon tjej kan se något extra intressant hos mig, att inga vänner skulle bry sig om jag försvann.
Jag hatar mig själv periodvis och tror inte att jag klarar av sånt som alla andra klarar av - som att ha ett heltidsjobb, ta körkort, ha relationer, städa, laga mat, ta hand om mig själv.

Jag känner mig klängig, beroende, gnällig, ovuxen, oinspirerande.
Det här är inte bra.

För en månad sen avslutade jag en åttamånaders cipralex-behandling och jag träffade mini terapeut för sista gången förra veckan. Hon tycker att jag kommit långt, mår bättre, klarar av saker och allt det där. Jag fattar ingenting. Ingenting alls.


måndag 31 maj 2010 - Positivism

Jag får inte alltid ångest så fort jag är ensam. Du gör mig så glad. Du lyser upp mig. Du får mig att lysa upp. Jag älskar det!


torsdag 3 juni 2010

Du är satans töntig ibland. I don't want you. Egentligen. Jag vill att du ska vara mer på ett sätt som du inte är. Det är ett misstag jag inte vill göra om.


fredag 4 juni 2010

Idag älskar jag dig igen. Du är öppen och god och lik mig. Jag vill ligga och krama dig en hel kväll.


tisdag 13 juli 2010

Jag vill strunta i allt vad förnuft heter och djupdyka ner i en gemensam kram och ligga ner och andas, slappna av, bara vara. Jag måste göra något. Jag måste försöka säga hej innan jag är över ån även fast jag innerligt inte alls tror på att det kommer leda till något bra. Det gör mig rädd och ledsen. Jag kan inte bara låtsas som att jag inte känner det jag känner för att behålla en god vänskap. Eller? Tusan


måndag 26 juli 2010

Jag kan inte sluta tänka på dig. Jag tror jag älskar dig. Fast jag tror inte jag vågar och därför blir det svårt. Jag kan iallafall inte sluta tänka på dig Jennie. Och det gör mig rastlös och nojig. Som en knarkare utan sitt heroin.


torsdag 5 augusti 2010 - Hey soul sister

Underbaraste Jennie

Det är jobbigt att säga saker som antingen kan få dig att smälta eller som får dig att springa så fort du kan i andra riktningen. Jag vet inte om eller när jag ska försöka berätta för dig vad du råka komma att betyda för mig de senaste sju-åtta månaderna. Du fanns där och jag tänkte inte så mycket på dig alls i början. Men så plötsligt en helt vanlig dag i vintras så såg jag dig gå i korridoren och jag fick en uppenbarelse. Du var väl inget märkvärdigt klädd eller annorlunda på nåt sätt - men samtidigt var du det. Vad snygg hon är! tänkte jag. Bara sådär. Helt tagen var jag. Får jag hålla om dig?

Du är bra för att du inte bryr dig om vad folk gör så länge det inte skadar dig. Du är bra för att du följer ditt eget mode och inte känner behovet av smink. Du är bra för att jag blir glad bara av att vara nära dig. Jag ser upp till dig som en jämlike om man nu kan göra det. Du gör mig inspirerad till att bli en ännu bättre människa än vad jag redan är. Du är bra för att du gör saker. Du testar saker och är kreativ och konstruktiv och ordningssam på ett lagom överdrivet sätt.

Du är bra för att du är snygg både på insidan och på utsidan. Det skiner igenom och du förhåller dig så vettigt till det mesta du gör. Du är bra för att du inte känner behovet av att vara som alla andra och för att du inte gör saker bara för att alla andra gör det. Du är bra för att du är både stark och svag och allt därimellan; och dessutom alltid lika förtjusande. Du är bra för att jag känner mig bekväm i dina ögon, för att din doft får mig att harmoniskt försjunka i njutning. Och du är bra för att du finns där när saker känns tungt, för att du stöttar mig, uppmuntrar mig och aldrig får mig att se ner på mig själv.

Tack för att du finns.