Ska du älska mig? Är det sanningen bakom din hårda varma mjuka blick, som söker efter en slags medkänsla i mitt ansikte.
Jag stryker bort en lock av gyllene ur ditt ansikte, som begraver dina känslor mot min kind.
Jag vet inte vem du är och jag vet kanske inte ens vad du är? Du är så innerligt skön och över allt annat i universum vacker.
Jag vet inte om du är en illusion.
Jag söker efter dig i dig men jag når inte fram, jag når inte ut till din innersta kammare.
Jag vill se dig. Jag vill inte bara se dig. Jag vill älska dig. Är det svårt att njuta av en själ så mjuk och trygg som din? Ja, det är som om du vore oberörbar, så lugn och sansad som du är.
Jag tror inte att du vet vad kärlek är, jag vet att du vet vad kärlek gör. En lektion i känslomässigt lugn. Och därav ett skoningslöst hat för alla utanför. De får inte yttra sig vid din guld mun. Jag vill ljuga för dig, men du är lögnen och varför skulle jag ljuga om en lögn som redan är så ljuvlig och euforiskt förödande som du, min ljuva Cameron.