Jag är här mitt framför er och målar er i vackra färger.
Jag följer er nyfiket, väntar på genombrott.
Era tungor väser på ett annorlunda språk, ett språk jag inte kan förstå och begripa.
Jag räcker hejdlöst upp händerna, försöker nå i er och dra er med mig.
Vill så mycket, önskar ni var här.
På samma plan som jag.
Fast vid närmare eftertanke är ni just här, bredvid mig, sträcker ut era händer och önskar lika innerligt som jag, att vi kunde nå varandra.