Vi hoppar
från tak till tak,
hjärtslag till hjärtslag.

Titta inte ner,
vi är så
nära skyarna nu.
Trilla inte ner,
du vill inte
beblanda dig
med de andra
på marknivå
igen.

Du ler
mot mig,
blottar din
ojämna tandrad.
Ger mig
mod
att gå
mot kanten,
mot vårat öde.

Hand i hand,
vi lutar våra
huvuden
bakåt.
Brisen smeker,
ögonen tåras.
Är det såhär
riktig lycka känns?