Livet är ingen fest. Bara spy-kalaset efteråt.
Sår i halsen, hes röst och stapplande steg. Vita ansikten som
tittar sig i spegeln och finner en bit av dagens tidigare lunch
fastklibbad i håret. "Moget" tänker man.
Går ut från toa-båset, och finner sig själv på en offentlig toalett.
Hur i helvete man kom dit, är lika trovärdigt att man får svar på, som att man
finner botemedel till AIDS. Man suckar, slänger allt i en kappsäck, gör ett litet hopp och får upp säcken på ryggen. Tunga kliv mot något som kallas hem.
Försöker minnas kvällen. Vet inte ens vad klockan är. Hinner jag beställa en kebabtallrik från Grill Corner? Låser upp sin skabbiga lägenhet, med det tredje paret extra nycklar. Slarvig, outbildad, Mcdonaldsarbetare. Är vi alla.
"Tänk om jag också kunde få dela min lägenhet med Livet"