genom dimmans vandring
letar sig besvärjelser in
under min falnande hud
låter skeletthandens fingrar slingra sig tett
kring min hud
enbart drömmar är
fabricerade låtsasliv

slagen blir din timma gång på gång
och mina drömmar vaknar växelvis
längtar ut
letar desperat i gryningens periferi
efter någonting annat än totalt tomhet
en äng rensad på liv
ett förkolnat landskap är min kropp
död all framtidstro
hopp om ett annat liv

kan inte längre resa mig upp, dina bojor sitter för hårt
lämnar mig kvar i ständig kalabalik
ingen hägring syns
där finns inget att längta till
annat än ett liv
utan någonting i