Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Social kannibal

Idag så har jag inte längre någon röst,
för du skar upp min strupe med krossat glas.
Du slet bestämt ut lungorna ur mitt bröst,
så nu kan jag inte andas.

Du slog mig i huvudet med en slägga,
så nu är min hjärna lämnad helt bar.
Jag behöver väl inte tillägga,
att jag nu inte ens har mina tankar kvar?

Snälla, sluta, lämna min kropp ifred!
Jag behöver alla organ för att överleva.
Du saltade min öppna sår så att det sved,
men du tillät mig att fortfarande leva.

Jag var vaken varje sekund av akten,
jag kände varje litet snitt och hugg.
Jag såg när du plockade bort kött från nacken,
och åt upp det med rött vin och tilltugg.

Kvar av min kropp finns bara ett tomt skal,
det är priset jag fick betala för att umgås med en kannibal.




Bunden vers (Sonett) av Nintel
Läst 269 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-10-24 19:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nintel