höstlövsmosaik över asfalten

min egen oförmåga att göra det jag tänkte
klockan noll två

tanken var inte talet
men talet tog tanken och drog den ner

lövgegga över asfalten
finns ingen chans att bromsa här
cykeln bara glider

just som talet
slog bort tanken helt utan vedergällning

sätt en häfta på tungan
bädda den ner
djupt bland höstlöven där alla hör men ingen ser