Idag har solen vänt
och horisonten sett sin egen nacke
Fjolliga fjärilar har lagt vingarna som täcke över vetefälten
de som plöjts tunga
bördiga likt kvinnoländer fyllda av åtrå

Det är inte tiden
bara det där eviga ljuset som lagt förstoringsglaset åt sidan
för att se med egna ögon
den där månen
kopulerande med oxens tecken i stjärnhimlen

Skulle vi låta oss förfäras
om städer och byar ville illfänas
och bryta äktenskapslöften mot andra sorts illusioner
Nej inte i dag
medan solen vänder fårorna mot himlen