jag ska bo alldeles själv.
utan familj. utan vänner, utan pojkvän
och till och med utan något djur som sällskap.
jag ska bo där, ensam
hatad
bortglömd.
i en liten lite stuga.
så djupt inne i skogen att inget ljus någonsin kan tränga sig in.
detta är mitt framtida liv.
jag kan se det klart
innanför min stängda ögonlock.

jag önskar att alla jag känner skulle ställa sig på en rad framför mig.
och en efter en säga hur mycket de hatade mig
att de aldrig någonsin ville se ig igen.
för även om det inte ser det själva så vet jag att jag är som ett sandkorn i deras öga. som bara irriterar och får deras öga att tåras. som efter tillräckligt många blinkningar försvinner ur deras liv för alltid.

så snälla.
låt deras tysta lidande sluta.
låt nu denna sista blinkning skölja mig bort.