en dag ville du visa mig hur världen kunde fungera.
du sade att livet inte var menat med de tårar som rann nerför mina kinder.

du satt med mitt huvud mellan dina händer,
för att kunna torka bort mina salta tårar.

jag grät över hur ont livet gjorde.
över såren som rotar sig i själar,
och över de stenmurar som formar sig runt hjärtan.

du försökte förklara för mig,
på ditt eget lilla vis,
att en värld utan sorg fanns i sikte.
att ett liv utan tårar kunde nalkas.

men jag kunde inte förstå
hur någonting som låg mig så nära,
hur den sorg,
som ständigt funnits i mitt bröst,
och hur den ilska som bott in sig i mitt hjärta
skulle kunna tas ifrån mig.
en del av jag.

där skiljs vi åt.
i en tanke.

medan du tänker ljus
tänker jag mörker.