Hon står framför mig med utsträckta händer.
- Här, säger hon, du får allt.
Hon är skyldig mig pengar för hyran hon inte betalt. Fyra månader av den inkomst som ger mig andrum. De där pengarna som skulle göra mig själv skuldfri.
- Det här är allt jag har, säger hon.
- men du är skyldig mig… Jag tystnar.
För vad är hon skyldig mig egentligen?

- Du? frågar hon senare. – Kan jag ta ett par mackor?
- men du …
- Hyran. säger hon. Det är allt jag har.

Och då förstår jag.

Jag har inte heller mer än mina två tomma händer.