Solförmörkelse i mitt hjärta
månskymning i min själ

tankar av svart stoft
slår rot där plats finns

tomma, öde och isbelagda
vida landskap breder ut sig

vid horisonten syns siluetter
av de svarta korparna

de som förebådar död,
så påtaglig blir ångesten
när orden tar form

i ett naket träd mot
en mörknande himmel
sitter dom, med svarta fjädrarna

Tankar utan ord är inga tankar
ordlösa känslor, syns inte

på de mörka molnets kant
hänger de rädda änglarna

Dom som aldrig vågade
dyka på det djupa

aldrig tog sats när de hoppade
de återhållsamma
de försiktiga
de höjdrädda

Och ingen slirade mer
på orden