Tidpunkten när vi korsade varandras vägar första gången sökte jag med ljus o lykta efter någon som kunde fylla det som inom mig var som ett gapande hål.
Att det fanns ett tomrum hade jag förstått under en väldigt lång tid, frågan varför denna känsla bestod genom åren fann jag med dig.
I min tidiga ungdom och så länge jag kunde minnas så utbyttes mina vänner allt som oftast, kanske av rädsla av att själv en dag bli lämnad.
Detta förde med sig att jag alltid var den som lämnade först, ensamheten var något jag lärde mig att leva med.
Vår vänskap var en slump, våra vägar korsades genom dina andra bekanta och de du hade i ditt grepp.
Att du även för mig skulle bli en viktig del och mycket mer än så förstod jag inte då.
Hade jag vid det tillfället förstått vad du skulle föra med dig så hade jag avstått i från din vänskap vid vårt första möte.
Vår vänskap var till en början trevande, jag var rädd för det okända och för att ta in dig i mitt liv.
Jag kunde se dina andra bekanta och det fördärv du hade fört med dig. kanske trodde jag i min enfalld att vår vänskap skulle vara annorlunda, för jag var ju inte som dem.
Du fyllde mitt inre med styrka, det som förut hade varit svårt fick du att med ens verka så banalt och oväsentligt.
Inom mig så hade jag hittat det jag sökte, du fyllde mig med en stilla ro och stundvis med en styrka som jag så länge hade saknat.
Saknaden efter samhörighet fann jag med dig, för så var det verkligen i början.
Att du även hade fel och brister var inget jag ville se då, men med tiden kunde jag knappt överleva dagen utan dig.
Stundtals hatade jag dig och ville aldrig se dig igen, ännu mindre höra talas om dig.
Sedan sökte jag upp dig igen, i bland fick jag tag i dig.....Andra gånger inte och ur det så förlorade jag mig själv mer och mer igen.
Det var nog så att jag för vilsen, eller kanske så trasig att jag ej ville se allt det som du till slut tillfogade mig.
Många gånger var jag dig totalt utblottad, du fick mig att gå längre och längre i från det jag var uppfostrad att tro på.
Du uppmuntrade mig att ge mig själv till det motsatta könet, hur illa det än gjorde mig.
Tiden du fanns inom mig fick mig att tappa både hunger och en vilja att leva, att du var på väg att förgöra mig bekom mig inte.
För under denna tid trodde jag att du var min bästa vän, jag trodde aldrig att du sakta men säkert förde mig mot ett öde värre än döden.
Mitt värde och min självbild förstörde jag med din hjälp sakta men säkert och det enda jag ville var att finna en stilla ro.
Att bara få stänga av allt det jobbiga och känna kärlek men också en befrielse från alla krav och alla måsten.
Vändpunkten i vår vänskap kom när du mot slutet fanns i min närhet i över en vecka, jag rasade i vikt och du fick mig att se verkligheten ur din synvinkel.
Jag litade på dig då och känslan av dig strömmande genom mitt blod fick mig att orka ännu en dag.
Men du ville mig inte väl, du sög ut allt det goda och jag kände mig bara tom.
Jag skrek ut all min smärta, all min längtan efter dig men du hörde mig inte.
Du slet mig mitt itu, du var som den vassaste taggen och du lämnade djupa spår i både kropp och själ.
Mina nära kunde bara se på och ta vara på den korta tid de fick med mig, det var när jag behövde dem och bara behövde vara för att ännu en gång orka möta dig och det jag funnit.
Att älska och hata är orden jag kände och än i dag känner för dig, för än i dag gör du dig påmind.
I dag på ett annat sätt, men du drar och sliter i de jag älskar och det dödar mig än i dag sakta men säkert.
Jag trodde du var min bästa vän, men du är min värsta fiende och så mycket mer.
Separationen från dig var aldrig lätt och genom åren har jag velat söka upp dig mer än en gång, men jag är tacksam att jag kunnat stå emot.
Men jag ber dig av hela mitt hjärta, låt den jag Älskar av hela mitt hjärta bli fri ifrån dig.
För vi är värda att leva vår stund på jorden i frid.
Att få älska och få ta vara på allt det vackra, våra barn och deras framtid.
Vara de förebilder vi så väl vill vara utan vare sig ånger och en känsla av otillräcklighet.....
Det handlar om att släppa taget och en tillit att allt blir bra, min önskan i dag är att min kärlek i slutänden räcker för att övervinna dig!!