I min barndom
fiskade ungarna
snorgärs i ån

dom elaka kastade i
dom försagda barnens
stövlar, och jag
fick inte leka där

farliga äventyr
dom djärva och
vilda barnens lekplats
med döden som lockade
hur vi visste
att flera barn
hade drunknat där
och hur vi viskade
om deras sorgliga
och irrande barnsjälar
inte sa vi så, men
på barns vis
var det det vi menade
vi tänkte på själarna
som aldrig kom upp
som stannade där
bland sjögräset
vi fann någon sorts
lycka i den tanken

i mina fantasier
fanns sanningen där
under ytan

men flickan med
sammetsflätorna
vars lillebror mötte
vattendöden i ån

jag tror inte hon

såg någon lycka där
i den strida forsen

Under järnvägsbron