Jag sitter på stan och ser allt passera
Framför mig står en man och spelar dragspel
Nött av tiden
Folk går förbi honom utan att märka
Att han behöver deras välgörenhet
Dom tänker på sig själva istället för att göra nytta
Efter ett tag reser jag mig
Bestämmer mig för att ge honom min sista slant
Jag känner folks blickar i min rygg
Hör hur dom tänker: "Ge inte efter"
Han tittar tyst bedjande på mig
I hans hatt ligger endast en femma
Den reflekterar himmelens ljus
Folkets blickar tränger igenom mig
Tills det inte finns något kvar av empatin
Ändå lägger jag ner min sista hundring