Jag behöver hjälp, men när jag skriker är det bara du som hör.
Du hör mig, utan att lyssna på orden som kommer från mina skrik.
Du ler på det där sättet du brukar och jag fylls av glädje några minuter.
Några tysta minuter som försvinner lika snabbt som de kom.
Snälla hjälp mig!
Utan att le på det där sättet, utan att ignorera mej och utan att strunta i att lyssna.
Jag behöver någon som bryr sig just nu, någon som bryr sig på riktigt.
Innan skriken försvinner helt, eller innan jag somnar i trårarna som kommer från mitt hat.
Innan jag vaknar upp nästa morgon och inte har en aning om vad som kommer ske denna natt.
Krama mig när jag kommer och söker tröst. Istället för att vända dig om och gå iväg.
För du vet att jag vill och att jag kan. Du vill inte inse det bara.
Tänk efter en andra gång, och lyssna sedan på mina skrik.
Det kommer att hjälpa både dig och mej.