Jag är den främmande
kvinnan med hundarna
raggiga och vilda
mig lyder dom blint

Jag vårdar dom
som mina barn en gång
hundar som är smutsiga
enligt heliga böcker

Blind kärlek och bedjande
ögon, ständiga följeslagare
jag ber ingen om lov
och ingen vågar angripa

Ingen förklarar mig krig
står jag utanför
men bryr mig inte längre
om att vara betraktare

Jag är mig själv och
mina hundar nog
Fredad, ständigt fredad
och under deras beskydd

Och de under mitt
vår tillhörighet

Jag är ingen hund

och de är inga

Människor


Men vi talar varandras


Språk

Vad är mitt språk?