Min mor var den enda kvinnan som skulle stå ut med mig
Det var vad du sa, hur mycket sprit behövde du?
Vad mycket drack du innan du sa det?
Fick det dig att må bättre? Var det skönt
Eller handla det bara om ytterligare en analys
En smärre avhandling i beteendevetenskap på amatörnivå

Du sa att kvinnor alltid skulle förälska sig i mig
De skulle sedan bli kära i mig, du sa det med ilska
De skulle bli hopplöst kära i mig, precis som du
Och du tyckte synd om dem, de förtjänade bättre
För de skulle inte bli lyckliga, de skulle aldrig bli lyckliga
För du sa att med mig kan man aldrig leva lycklig

Du sa att vi inte skulle ha mer kontakt
Du sa att det inte var bra för dig, inget blev bra av det
Jag var en del av ett destruktivt mönster som du ville bryta
Du skulle börja ett bättre liv som inte var destruktivt
Och för att kunna göra det så skulle vi inte ha kontakt
Inga julkort, inga artiga hälsningar via gemensamma bekanta
Hur kunde du? allt det vi hade betydde uppenbarligen ingenting
Det var bara en del av ett destruktivt mönster, men tack