En kvinna stryker tätt intill husväggarna där hon släntrar gatan fram I duggregnet. En stund står hon och väger medan hon står stilla framför fönstret ut mot gatan och tittar in på de böcker vilka ligger och står där för allmänt beskådande. Det står en skarp doft av pixxa över nejden. Mycket riktigt ligger det en pixxeria blott några meter bort och uteserveringen har ännu öppet trots en sen novermbersols ansikte söker titta fram ur molnen ovanför skorstenarna på husen runt omkring.

Kvinnan har en röd halsduk virad om sin bleka hals, vilken är så lång att den även draperar en täckjacka vilken når ner över stjärten. På benen syns ett par slitna jeans titta fram som ett par blyga hundvalpar bara för att längre ned försvinna in i ett par höga stövlar av imiterat skinn. Ljuden från gatan till trots klarar kvinnan av att tänka, samtidigt blicka något omkring sig där hon står som i stor tvekan. Att gå in eller inte gå in, det är frågan.

Hon rätar på sig från sin hopsjunkenhet och tar några beslutsamma steg, trappan upp har tre steg och hon stiger därefter in genom dörren som går inåt butiken till. Värmen från det yttre rummet slår emot henne och hon känner hur hon kommer att börja svettas om hon skall tillbringa någon längre tid där inne. En kort stund undrar hon om affären alls är bemannad, tills uppenbarelsen av en i hennes ögon vacker man utan ansiktsbehåring smyger sig fram till en gammal inte så elektrisk kassaapparat i svart och silver.

Han ler inbjudande mot henne men säger ingenting. Vad skönt att han inte genast frågar efter vad det får lov att vara, tänker kvinnan för sig själv och ler tillbaka som i samförstånd. Mannen nickar tillbaka som för att visa att det är fritt fram att gå omkring och se sig om för att kanske hitta något i hästväg. Hon knäpper upp jackan för att slippa något undan från värmen i rummet medan ögonen litet frånvarande blickar omkring sig. Det är en trevlig atmosfär i antikvariatet och det är som att hon insuper den litet fadda doften vilken är en blandning av gammalt hus och litet inpyrda böcker.

Det luktar varken fågel, fisk eller mitt emellan utan helt uthärdligt. Där sitter det små lappar textade med tusch för att omtala vilka hyllor på vilka det står samlat deckare, thrillers, romaner och så vidare. Aha, facklitteratur. En hylla som inte riktigt verka höra samman med facklitteraturen är insmugen längst ned. Där står det psalmböcker och slitna biblar. Kvinnan drar ut en och annan bok här som där och läser på dem. Antikvariatet är mycket väl försett och det enda hon inte ser skymten av just härifrån är avdelningen uppslagsverk.

När hon till slut tycker att hon vistats där länge hon vågar hon sig blygt på att ställa frågan.
-Säg…
-Ja?
-Var är hyllan med tantsnusk?
-Förlåt? Mannen höjer här en smula på ögonbrynen och kliar sig i högerörat med vänster hands lillfinger. Kanske är han högerhänt.
-Jo, sådan där litteratur som något beskriver den mänskliga naturens lidelsser i skrift.
-Aha, lidelser. Jo då blir det här borta, säger mannen och går in i ett annat rum vilket plötsligt uppenbarar sig för hennes ögon något längre in i butiken.
-Här står det böcker i olika stilar. Allt från ’vita serien’ till ’harlekin’ och andra bokserier. Här inne finns även ’Grottbjörkens tolk’.
-Grottbjörnens…
-Vad?
-Den heter 'Grottbjörnens folk'.
-Ja, det gör den ja. Jag är dyslektiker förstår ni.
-Men det här är ju ett antikvariat. Blir det inte svårt då?
-Nej, då jag säljer bara böckerna. Jag läser dem inte.
-Inte? Vad fördriver ni då dagarna med när det inte finns några kunder i butiken?
-Jag samlar på bilderböcker.
-Konst kanske?
-Javisst, konst också förstås.
-Kan ni rekommendera något i den vägen?
-Jaa, jag har här exempelvis ’Japanska träsnitt’.
-Vad fina de är. Jag har alltid varit intresserad av erotisk konst. Vad kostar de?
-Det är olika. Just den här boken säljer jag inte. Men den här andra har jag tre exemplar av och de kostar inte mer än femtonhundra kronor styck.
-Femtonhundra? Det var inte dåligt.
-Nej, det är ett riktigt bra pris. De drar iväg något alldeles förskräckligt på en auktion, förstår ni.
-Verkligen? Ja, jag vet verkligen inte om jag har…
-I videobutiken här intill finns det porrfilmer. Japanska också, de drar bara på för en sex-sjuhundra sisådär.
-Verkligen? Är det något ni rekommenderar? Ja, rörliga bilder är förstås i ropet just nu.
-Vilken del av världen har ni tillbringat livet i?
-Ursäkta?
-Ja, jag kan i och för sig tänka mig att den här bokserien skulle kunna intressera.
-Verkligen? Vad är då det för någonting?
-Det är små tunna böcker med bilder och så följer det med en dvd som med engelsk röst förklarar de japanska konstverken.
-Jaså, dvd. Jaha ja, vad kostar en sådan manick kan tänka?
-Åh, de finns säkert för ett par tusen tror jag. Hygglig bildkvalité är det också.
-Hmmm, nja jag tar nog boken med de japanska träsnitten. Var det fjortonhundra ni sade?
-Ni kan få dem för det priset om ni köper litet tantsnusk också.
-Jaså? Jaha, ja men då tar jag tre kilo vita serien och så ett kilo av den där harlekin.
-Blir det bra så? Vill ni ha en kasse eller kanske två?
-Tack så mycket, det är femtonhundra jämnt. Ja, adjö då och tack så mycket för hjälpen.
-Det var ett rent nöje. Adjö, adjö.
Så höll mannen upp dörren och kvinnan steg ut till en helt annan värld av underbara upplevelser. Regnade gjorde det inte längre heller. En gul taxi kom sladdande runt hörnet och sedan var hon försvunnen ur den här historien för gott.